I RUM fokuserar vi i dagsläget på fyra områden vi uppfattar som problematiska kring förutsättningarna för barn och ungas musikutövande:
Idag råder det alltför ofta stor brist på lokaler anpassade för kultur, dans och musicerande. Många lokaler i tätortsnära kommuner ligger ofta i industriområden som i allt högre utsträckning omvandlas till attraktiva bostadsområden, vilket ofta medför att lokaler försvinner utan att ersättas.
I landsbygdskommuner saknas ofta lokaler anpassade för kultur, dans och musicerande. En rapport från kulturskoleutredningen (2016) visar att merparten av de kommuner som har lagt ner sin verksamhet är landsbygdskommuner. Rapporten visar att barn och unga i glesbygden har sämre möjligheter att utöva musik och kultur eftersom majoriteten av de lokaler som trots allt finns ligger i tätortsnära kommuner.
Idag är det ett problem att barn och unga i alltför hög grad ses som konsumenter av ett kulturutbud som de vuxna bestämmer åt dem. Barn och unga ska i större utsträckning kunna påverka sitt kulturutbud och ges möjlighet att själva producera och genomföra kulturprojekt.
Stöd inom kultursektorn är i dagsläget ofta väldigt smala, nischade och fokuserar på den professionella kulturutövaren. Detta exkluderar alltid barn och unga. Barn och unga är per automatik icke professionella musiker eftersom de har skolplikt med skolan som huvudsysselsättning. Detta gör att barn alltid reduceras till konsumenter av dessa stöd och aldrig till producenter. Barn och unga blir då endast objekt för vuxnas tro på vad som efterfrågas.
Det fria ideella kulturlivet har en viktig roll: finns det inget fritt ideellt kulturliv kommer vi aldrig att få en välfungerande professionell kultur. Majoriteten av landets musiker har andra jobb vid sidan av sitt musicerande men utgör ändå lejonparten av landets kulturutövande och kulturutbud. Som tidigare nämnts är de flesta ekonomiska stöd inom kultursektorn mestadels smala, nischade och fokuserade på professionella kulturutövare. Det fria ideella kulturlivet, där vi hittar våra barn och unga, är kraftigt nedprioriterat. I förlängningen drabbar det även spetskulturen, som får en sämre rekryteringsbas.
Det fria ideella kulturlivet banar också väg för mycket mer än bara en högt utvecklad professionell kultur. Kulturutövande ger barn och unga personlig utveckling – färdigheter och kompetenser som är viktiga i alla delar av livet. Enligt en rapport från Göteborgs stads kulturförvaltning (2020) är barn som deltar i kulturella verksamheter genom livet mer benägna att engagera sig i samhällsutvecklingen. De riskerar i lägre grad att hamna i drogberoende, kriminalitet och arbetslöshet, problem som innebär stora samhällskostnader. Rapporten visar även att deltagande i kulturaktiviteter bidrar till bättre upplevd hälsa och välbefinnande, mer social gemenskap och ökat självförtroende. Allt fler vårdgivare har börjat skriva ut ”kultur på recept” vid exempelvis psykisk ohälsa. Det finns alltså många positiva effekter med att fler än enbart de professionella kulturutövarna får ta del av kulturutövande och musicerande genom livet.
Kulturella rättigheter är en del av våra mänskliga rättigheter men idag finns inte förutsättningar för alla barn och unga att utöva en tillräckligt stor spännvidd av fritidsaktiviteter inom kulturområdet. Ekonomiska, demografiska och varierande individuella förutsättningar sätter stopp för kulturutövandet.
Enligt en rapport från Region Skåne (2018) är 40 procent av unga i åldern 13–19 år inte med i någon förening. Detta är särskilt utmärkande för utrikesfödda, nyanlända och personer med funktionsvariationer. Situationen är inte bättre om man ser till kulturområdet. En studie från Stockholms stads idrotts- och kulturförvaltning tillsammans med Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet (2014) visar att faktorer som bostadsområde och social klass har stor betydelse för barns och ungas möjligheter till kulturaktiviteter. Dessutom visar studien att deltagaravgifter är ett stort hinder för de med sämre ekonomiska förutsättningar.
